Jag skulle ha jobbat på HBT-mässan på Mälardalenshögskola idag men det var glest med mässbesökare så jag smet in på ett föredrag tillsammans med Ann-Sofie.
Det var ett föredrag way over expectations…. nedtonat, samtalsliknande och levande utan effektsökeri. Fascinerande nog kan jag glädja Rebecca med att jag inte alls noterade att det var en fd man som jobbade med förberedelserna när vi slog oss ner, det tog ett antal minuter innan det gick upp ett ljus för undertecknad och den snygga kvinnan där framme blev något mera än det. Tillställningen var som sagt mycket bra men jag undrar också om det inte finns mycket sorg i speciellt Helenes berättelse, hon ser sorgsen ut både på bild och i verkligheten men jag hoppas att jag har fel; berättelsen gav dock skäl att tro att föreläsningarna kan vara både en glädje och att röra om i ett öppet sår… ett sår skapat av människor som inte kan förstå andras livsval.
Jag hoppas de kan resa runt länge till med sin historia, den förtjänar att berättas.
PS.
Chansen finns att ta del av detta även i morgon på ABF-huset i Eskilstuna: 16:00-17:15 Ett könsbyte i allra högsta grad
Rebecca Stork och Helene Svanberg berättar vad som händer i omgivningen, privat och i arbetslivet när en person korrigerar sitt kön.
DS.
PeoWagstrom's Weblog 