Tyvärr underkänt.

Idrott är till sin grund en utforskning av naturen, där kropparna uppvisar hur man gör bruk av naturlagarna för att få det att se ut som om de upphävs.

Citat ovan kommer ur kloka Lena Anderssons kolumn i DN där idrotten analyseras. Lena anser att idrotten, liksom vetenskapen, är en av mänsklighetens dygder personifierad där nyfikenheten och att spränga gränser och utforska möjligheter excellerar på kroppslig nivå. Texten var, om jag minns rätt, i pappersdelen illustrerad av en gymnast.

Jag hade, om jag skrivit samma text, illustrerat det med en en rejäl crosschecking eller ett avsparkat ben i en fotbollsmatch, kanske en rejäl armbåge på 800 meter löpning. Tanken är god Lena men i praktiken handlar många idrotter mer om att sabotera motståndarens förmåga att uppnå de ädla målen, vore det inte för de saboterande inslagen i fotboll har jag en känsla av att Idlaflickorna skulle förpassat fotbollen till en helt annan nivå än den idag har.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ledarskribenteriets ohederlighet.

Jag har gång på gång ifrågasatt varför ledarsidor skall omfattas av samma tryckfrihetsregler som nyhetsrapportering, en ledarskribent är inte annat än en glorifierad bloggare med ovanligt långsam distribution och hög svansföring. Det är också så att det, för mig obegripligt, att ledarskribenter anses vara värda att citera och bjuda in i tv-soffor och radioprogram för att sprida sina åsikter.

Åsikter ja, det är blott åsikter och inte rapportering, inte analys, inte ens väl utformad argumentering utan kort och gott ett anställningskontrakt som stipulerar tyckande i en viss riktning. Idag lyckas Karins Svanborg-Sjövall hitta vägen till ett riktigt fult knep där hon blandar ihop begrepp för att komma åt den grupp hon vill smutskasta. Texten inleds med lite tyckande om vänstern, avhandlar en klimat skeptiker som bytt åsikt efter att ha undersökt saken och avslutar med ett i texten ogrundat påstående. ”Och hur i hela friden är det möjligt att samtidigt vara miljövän och kärnkraftsmotståndare?”

Låt oss nu titta på hennes text, först lite smutskastning av miljörörelsen som vänster, sen klimatpolitik. Först och främst är inte miljö och klimat samma sak, vilket Karin nog vet men hoppas att du inte skall fatta. Sen påpekandet att om man tänker efter så är är ju klimatfrågan på riktigt trots allt för att sedan snabbt svänga till att relationen kärnkraft och klimatpolitik är samma sak som relationer miljöfrågor och kärnkraft.

Vi fattar att du gillar kärnkraft, skriv det, men låt bli ohederlig argumentation. Miljöfrågor är mycket mer än klimatfrågan, klimatfrågan råkar bara vara så uppenbar att inte ens ledarskribenter kan stoppa huvudet i sanden längre. Däremot handlar kärnkrafts och miljöfrågan om slutförvar av avfall, brytning av uran, misslyckad riskhantering och en allmänt överdriven teknikoptimism. Vi fattar att du gillar kärnkraft av politiska skäl och inte drar dig för att vränga argument på ohederligt vis för att nå fram dit. Stå för det och låtsas inte som att du grundar ditt ställningstagande i någon djupt vetenskaplig grund.

Släng ut ledarskribenterna ur tryckfrihetslagstiftningen och sätt dem på samma rättsliga grund som vi andra som tycker. Det skulle såväl debatt som pressens trovärdighet bli bättre av.

Bara glada kärnrektorer i vissas värld.