Idagens signerat och gårdagens ledarblogg ställer Voronov helhjärtat upp i personkulten kring “det nya arbetarpartiets” frälsare. Jag trodde Voronov gillade politik, de här inläggen liknar närmast en rapport från centralkommitens öppnande.
Hovsamt är ordet… nu sluter borgerlighetens valarbetare leden.
Även DN koncentrerar sig på personkulten.
1-0 till Platon igen, måste jag med sorg i sinnet säga. Din antagonist tycks vara mer imponerad av form än innehåll. Det är i alla fall det intryck han förmedlar.
Eller var det så här: Reinfeldt hade inte så mycket att säga, egentligen. Men det såg bra ut.
”Den som söker politiskt förtroende i Sverige måste också tro på Sverige … Gnällspikar blir inga politiska ledare.”
(Reinfeldt)
Ho, ho ho – ja jag skrockar! självgod är jag i mitt skrockande och självgod är Figge i sitt uttalande. Visst har vi alla en del gamla synder. Reinfelds är samlade i en volym. Har han glömt att han skrev “Det sovande folket” I den trodde han då rakt inte på svenskarna och gick lös som en gnällspik på steoider. Men, det är klart, man kan ändra uppfattning – särskillt om nästa mandatperiod hänger på det.