Jernberghska revisited…

Gårdagskvällen tillbringades oväntat på Jernberghska efter att kära hustrun sprungit på en av krögarna som påpekade att det var länge sedan sist. Givetvis var det precis som “på film”, musiken, atmosfären och servicen. Första stunden tillbringade vi i kvällssolens döende ljus och värme i den trädgårdsoas som Rademarchersmedjorna erbjuder. När ljuset och värmen tynat bort flyttade vi in till Eskistunas intimaste, sannolikt också minsta, bar och njöt av ett stilla slammer från köket och synen av delikata rätter som passerade ut till matgästerna.

Som ni som följt min blogg en tid vet så är det människorna som gör platsen, rätt kemi på gäster och personal och jag njuter. Jag inbillar mig att det är så att mina medgäster uppskattar detsamma som jag, professionalsm parat med mänsklig värme.

Goda vänner på platser där man får del av livets goda, idag blir jag 45 år och kan konstatera att mitt liv är gott med ömsesidigt nöje av många mäniskor. Jag har funnit min lilla del i paradiset, skapat min lilla del av paradiset i samklang med andra. Inte trodde jag som en bitter tonåring att jag skulle finna det hemma i Eskilstuna.

Grattis PeO, du har lärt dig livets läxa.

Fler åsikter om Jernberghska