Så var  den då här, sista semesterdagen på min tre veckor långa sommarsemester. Vore jag den lättkränkta typen så skulle jag varit bitter, två av tre veckor har jag eller hustrun varit mer eller mindre utslagna av åkommor.

Den första semesterveckan tillbringades i Jämtland, varmt och skönt och båda friska, vilket var lungt skönt och fullt av turistande. Vecka två avlöpte i sviterna av ett giftermål där ansvarig för catering inte hade riktig koll på livsmedelshantering, frun sjukare än hon varit sen senaste valrörelsen…. Vecka tre inleddes och undertecknads njure började larma för ett njurstensanfall, nu har det larmat i snart en vecka utan det förlösande utbrottet.

Följdaktligen har två av tre veckor firats i stillhetens tecken, inte som planerat alltså, med ovanligt sparsam semesterbudget och ovanligt mycket vila. Kommer alltså tillbaka till jobbet utvilad och stad vid kassa, inte så tokigt… Hoppas nu bara att njursmärtan kan ge med sig nån gång.

Så kränkt känner jag mig alltså inte av min ”misslyckade” semester, kränkt blir jag bara när tidningen öppnas på morgonen ty nån måste anse att jag som läsare är idiot….