Ibland…
… är det skoj att bråka med de ignoranta, mest beroende på att jag tagit ett glas och är på gott humör. Antagligen får jag ångra det eftersom det brukar innebära en anstormning av landets alla rasistiska ideologer men va fan… ibland får man säga ifrån för att må bra resten av livet. I motsats till en del andra har jag ingen officiell position så jag bjuder på det, om någon som jobbar seriöst med de här frågorna får andrum är det värt det.
Puss på er xenofober, inse att vi gillar er mer än ni gillar oss…. surt va.
Sokrates rules…. han blev också avrättad av de ignoranta.
juli 11, 2009 vid 12:44 f m
Tjena Fredirk
Jag hoppas att någon av dina läsare tar sig tid att läsa vad vi ”ignoranta” faktiskt skriver och står för? Därefter kan man kanske dra en annan slutsats om vem som är ignorant i sammanhanget.
juli 11, 2009 vid 5:58 f m
Kul meningsutbyte….jag som känt mig identitetslös ganska länge år kan känna igen mig i ditt resonemang.
Det många vill är att skapa gränser, fack och etiketter, för att kunna känna sig trygga. Det är ju det här diskussionen EGENTLIGEN borde handla om.
juli 11, 2009 vid 3:50 e m
Det kanske vore bättre om du i framtiden lämnade debatten med de ”ignoranta” till de som jobbar seriöst med sådana frågor. Om man läser inläggen på den blogg som du länkar till framstår de som du kallar okunniga som långt mer välformulerade och bildade än du.
juli 11, 2009 vid 4:20 e m
Stackars Norman Finkelstein… han är en mycket duktig och seriös historiker som kritiserat Israels ockupation och fått enormt mycket skit för det. Bägge föräldrarna är judiska och överlevare från koncentrationsläger. Trots det måste han gång på gång försvara sig mot anti-semit-stämpeln därför att dårar som dessa national-anarkister använder hans arbete i sina ras-debatter. Att du ens orkar provocera dem är ditt eget fel
juli 11, 2009 vid 4:24 e m
Njursten kombinerat med alkohol gör att jag ger mig in i uppförsbackar frivilligt ibland.
juli 11, 2009 vid 5:47 e m
Jag läste ett antal kommnetarer på Anarkos blogg tills jag insåg att jag är en riktig svensk som har kommit tillbaka.
Insikten har aldrig slagit mig! Jag kände mig väldigt illa berörd när nassarna olagligt demonstrerade på vårt Fristadstorg och skanderade; -”Skicka hem främlingarna!” – en höstdag när jag och barnen kom ur Gallerian.
Är det oss de menar? Mamma och pappa flydde hit undan kriget 1944 från Estland. De tillhörde svenskbygden. Svenskar som på 1700-talet flydde till Estland. De talade svenska och gick i svenska skolan.
Att vara invandrare har alltid varit förenat med en del skam, och jag brukar sällan tala om det, eftersom det inte syns så påtagligt.
Vad vill jag säga med detta, tro? Vi är en mänsklighet på en jord och det finns inget bättre sätt att leva än solidariskt med vår nästa. Tur för mig att jag aldrig kan skickas iväg. Jag är ju en ursvensk vars förfäder levde i exil i Estland ett par århundraden. Den insikten har jag saknat. Tack, PeO.
juli 12, 2009 vid 11:17 f m
Sökte lite info om mitt kulturarv på nätet. Rötterna där börjar redan på 1200-1300-talet. http://www.loffe.net/content/view/406/60/
juli 12, 2009 vid 11:39 f m
[...] och mor- och farföräldrar var jordbrukare. Intresset för att undersöka min bakgrund gick via PeO Wågström till Anarko. I vintras uppmuntrade min psykoterapeut mig att göra efterforskningar. Nu blev det [...]